Hjärtstartare — funktion, placering och kostnad

En hjärtstartare är en bärbar apparat som läser av hjärtats rytm och, om rytmen är av rätt sort, ger en elektrisk stöt som kan få hjärtat att börja slå ordnat igen. Den är byggd för att användas av den som råkar stå närmast — inte av sjukvårdspersonal. Du behöver inte kunna tolka EKG, du behöver inte bedöma om stöten ska ges, och du kan inte ge en stöt till någon som inte behöver den. Apparaten fattar det beslutet, inte du.

Den här sidan samlar det som faktiskt avgör om en hjärtstartare gör nytta: hur den fungerar, hur du använder den, var den ska sitta, vad den kostar och vad som gäller rättsligt. Kortversionen av begreppet finns i ordlistan under hjärtstartare.

Vad en hjärtstartare gör — och vad den inte gör

Vid ett hjärtstopp har hjärtat slutat pumpa blod. I ungefär hälften av fallen beror det inledningsvis på ventrikelflimmer: hjärtmuskelns celler drar ihop sig kaotiskt och osynkroniserat i stället för i takt, och ingen blodvolym pressas ut. Samma sak gäller pulslös ventrikeltakykardi, där rytmen är organiserad men så snabb att kamrarna aldrig hinner fyllas.

Båda är elektriska problem, och de går att åtgärda elektriskt — det är vad defibrillering innebär. Stöten från hjärtstartaren nollställer alla hjärtceller samtidigt. När kaoset bryts får hjärtats normala taktgivare — sinusknutan — chansen att ta över igen. Lyckas det kallas det att patienten fått ROSC, återkomst av spontan cirkulation.

De två andra rytmerna vid hjärtstopp går däremot inte att defibrillera. Vid asystoli finns ingen elektrisk aktivitet alls, och vid pulslös elektrisk aktivitet finns aktivitet men inget pumparbete. Där finns ingenting för stöten att bryta. Det är därför hjärtstartaren ibland säger "ingen stöt rekommenderas" — inte för att den är trasig, utan för att stöten hade varit verkningslös. Svaret är detsamma i båda fallen: fortsätt med hjärt-lungräddning.

Sambandet mellan tid och överlevnad är brutalt rakt. Chansen att överleva sjunker med omkring tio procentenheter för varje minut utan behandling. Kommer defibrilleringen inom tre till fem minuter kan överlevnaden ligga på 50–70 procent. Det är hela skälet till att hjärtstartare hänger på väggar i stället för i ambulanser.

Så använder du en hjärtstartare

Alla publika hjärtstartare är halvautomatiska: de analyserar rytmen själva och laddar upp, men du trycker på stötknappen. Apparaten talar om exakt vad du ska göra, steg för steg, på svenska. Följ rösten — den är skriven för att fungera för någon som aldrig sett en hjärtstartare förut.

Elektroderna sitter kvar på patienten hela vägen. Byt inte, flytta inte, och tveka inte om placeringen är någon centimeter fel — strömmen hittar ändå fram. Mer om hur de fungerar och hur ofta de behöver bytas finns under elektroder till hjärtstartare.

Kan man göra fel? De vanliga tveksamheterna

Rädslan för att skada någon är det enskilt vanligaste skälet till att en hjärtstartare på väggen aldrig hämtas. Den rädslan är obefogad, och den kostar liv.

Kan jag ge stöt till någon som inte behöver det? Nej. Apparaten analyserar rytmen och laddar bara upp om den är stötbar. Trycker du på knappen när ingen stöt rekommenderas händer ingenting.

Personen har pacemaker eller inopererad defibrillator. Inget hinder. Placera bara inte elektroden rakt ovanpå dosan — den känns tydligt som en hård platta under huden, oftast strax under vänster nyckelben. Lägg elektroden några centimeter vid sidan om.

Bröstkorgen är blöt. Torka av den. Ligger personen i en vattenpöl eller på ett blött golv: dra undan hen först. Regn i sig är inget hinder.

Kraftig behåring. Om elektroderna inte får kontakt: raka snabbt med rakhyveln som finns i väskan, eller sätt fast ett par elektroder, riv av dem och sätt nya.

Läkemedelsplåster på bröstkorgen. Ta bort plåstret och torka av huden innan elektroden sätts.

Barn. Har apparaten barnelektroder eller ett barnläge ska det användas till barn under åtta år eller under ungefär 25 kilo. Saknas de använder du vuxenelektroderna — en hjärtstartare med vuxeninställning är alltid bättre än ingen defibrillering alls. Sätt då gärna den ena elektroden på bröstet och den andra på ryggen så att de inte nuddar varandra.

Metallunderlag och smycken. Inget praktiskt problem. Undvik bara att elektroden ligger direkt på ett stort metallsmycke.

Var hjärtstartaren ska sitta

En hjärtstartare räddar liv i proportion till hur snabbt någon kan ha den i handen. HLR-rådets tumregel är att den ska gå att hämta och vara tillbaka inom tre minuter — vilket i praktiken betyder att den inte ska sitta inlåst på ett kontor, bakom en reception som är obemannad på kvällen, eller på våning fem i en byggnad där hjärtstoppet lika gärna sker i garaget.

Några principer som håller:

• Synlig och olåst. En hjärtstartare i ett låst skåp är en hjärtstartare som inte finns. Larmade skåp som går att öppna direkt är däremot bra — de avskräcker stöld utan att fördröja.
• Skyltad enligt standard. Den gröna skylten med hjärta och blixt är internationellt standardiserad (ISO 7010 E010), och den ska sitta så att den syns på håll. Detaljerna står i guiden om skylt för hjärtstartare — gärna vinkelrätt ut från väggen i en korridor. Personer som inte vet var apparaten finns hittar den bara om skyltningen gör jobbet.
• Centralt i förhållande till människorna, inte till byggnaden. Utgå från var folk faktiskt befinner sig och hur lång väg det är dit, inte från var det råkar finnas ledig väggyta.
• Utomhus i uppvärmt skåp. Ska hjärtstartaren sitta utomhus krävs ett skåp med värme och isolering — kraven och avvägningarna står i guiden om hjärtstartare utomhus — batteri och elektroder tål inte svensk vinter. Fördelen är stor: en utomhusplacerad hjärtstartare är tillgänglig dygnet runt även när verksamheten är stängd, och kan användas av grannar och förbipasserande.

Arbetet med att göra ett område täckt kallas att skapa en hjärtsäker zon, och innebär att man kombinerar placering, skyltning, registrering och utbildad personal. Kriterierna för vad som räknas som hjärtsäkert tas fram av Branschrådet för hjärtstartare.

Så hittar du närmaste hjärtstartare

Alla hjärtstartare som är tillgängliga för allmänheten bör registreras i hjärtstartarregistret. Registret drivs av HLR-rådet tillsammans med SOS Alarm, registreringen är kostnadsfri, och uppgifterna går direkt till larmcentralen. Det betyder att 112-operatören kan peka ut närmaste apparat medan du är kvar i samtalet — och det är i praktiken det snabbaste sättet att hitta en hjärtstartare när det gäller.

Hur du gör i praktiken står i guiden om att hitta närmaste hjärtstartare. Du kan också själv söka i registret på hjartstartarregistret.se för att se vilka som finns nära din arbetsplats, skola eller förening. Har ni en hjärtstartare som inte står i registret gör den bara nytta för dem som råkar veta att den finns. Registrera den.

I delar av landet finns dessutom system som larmar frivilliga livräddare via mobilen samtidigt som ambulansen skickas, med instruktion att antingen bege sig direkt till adressen eller hämta närmaste hjärtstartare på vägen.

Vad en hjärtstartare kostar

En hjärtstartare för publik miljö kostar i storleksordningen 15 000–25 000 kronor exklusive moms. Skillnaderna mellan modeller handlar mindre om själva stöten — den är likvärdig — och mer om driftskostnad över tid, hur tydligt apparaten guidar användaren, och om den ger återkoppling på kompressionerna.

Den kostnad som brukar överraskas är förbrukningen: elektroder håller i regel två till fem år och batteri fyra till fem, och båda måste bytas oavsett om apparaten använts eller inte. Räknat över tio år är det ofta en tredjedel till hälften av inköpspriset. Det är den siffran som avgör vilken modell som är billigast, inte prislappen i butiken.

Hela genomgången med prisexempel finns i vad en hjärtstartare kostar, och de modeller vi själva säljer och installerar finns på vår sida om hjärtstartare.

Vad lagen säger

Ingen svensk lag kräver att en arbetsplats har hjärtstartare. Det påståendet dyker upp med jämna mellanrum i säljargument, och det stämmer inte.

Det som faktiskt gäller är Arbetsmiljöverkets föreskrifter om första hjälpen och krisstöd, AFS 2023:2 kapitel 4. De kräver att arbetsgivaren utifrån en riskbedömning ordnar den beredskap, de rutiner, de kunskaper och den utrustning som verksamheten behöver. Kravet är alltså riskbedömningsstyrt: det är verksamhetens egen bedömning som avgör om hjärtstartare är rimlig utrustning.

I praktiken landar bedömningen ofta i ja för arbetsplatser med många människor i rörelse, med publik, med hög medelålder bland de anställda, eller där ambulansens insatstid är lång. Men det är riskbedömningen som ska bära beslutet — inte en paragraf, och inte en leverantörs påstående om en paragraf.

Skötsel: det som gör att den fungerar den dagen den behövs

En hjärtstartare gör en självtest med jämna mellanrum och signalerar med en blinkande indikator eller ett pip om något är fel. Den signalen är värdelös om ingen tittar på den.

Rutinen som fungerar är enkel: någon utsedd person kontrollerar apparaten regelbundet, noterar utgångsdatum på elektroder och batteri, och ser till att bytet sker innan datumet passeras. Hur den kontrollen går till står under självkontroll för hjärtstartare. Vill ni inte ha den uppgiften internt sköter vi den åt er — se service och tillsyn.

Kontrollera också att apparaten sitter kvar på sin plats, att skylten inte tagits ned vid en ommålning, och att den som är ny på jobbet vet var den hänger. De vanligaste orsakerna till att en hjärtstartare inte används är inte tekniska.

Utbildning — det som avgör om någon vågar

Tekniskt sett behövs ingen utbildning för att använda en hjärtstartare. Praktiskt sett är skillnaden mellan en grupp som har tränat och en som inte har det den att den första gruppen hämtar apparaten.

Hos oss ingår hjärtstartaren i HLR-kursen — den är inget tillval. Deltagarna tränar på en övnings-AED tillsammans med bröstkompressioner och inblåsningar, i den ordning det faktiskt sker. Det är den kombinationen som gör att träningen sitter kvar: att veta var apparaten finns, att ha satt elektroder på en docka en gång, och att ha hört rösten säga "undan från patienten" innan det gäller på riktigt.

En hjärtrytm som är kaotisk kallas för en arytmi, och det är just en sådan hjärtstartaren letar efter. Den kan inte göra jobbet ensam. Bröstkompressionerna håller syresatt blod i rörelse fram tills stöten kommer — utan dem har defibrilleringen inget att arbeta med.