Defibrillering är att med en kortvarig elektrisk stöt bryta ett elektriskt kaos i hjärtat, så att hjärtats egen taktgivare får chansen att ta över igen. Det är den enda behandling som direkt kan häva vissa former av hjärtstopp — och den enda som blir sämre för varje minut som går. Den här sidan förklarar vad som händer och varför; den praktiska handhavandet står i guiden om hur en hjärtstartare fungerar och används.
En person som inte vaknar och inte andas normalt har hjärtstopp tills motsatsen visats. Ring 112, sätt på högtalaren, starta bröstkompressioner och skicka någon efter närmaste hjärtstartare. Är du ensam: larma först, hämta sedan.
Vad strömstöten gör
Hjärtat pumpar för att en elektrisk impuls sprider sig genom hjärtmuskeln i en bestämd ordning och får cellerna att dra ihop sig samtidigt. Vid vissa hjärtstopp har den ordningen upphört: cellerna aktiveras huller om buller, var och en för sig, och ingen samlad sammandragning blir av. Muskeln arbetar för fullt utan att flytta en droppe blod.
Strömstöten gör något som låter kontraintuitivt — den stänger av alltihop på en gång. Genom att ladda ur i princip alla hjärtmuskelceller samtidigt tvingas de in i samma vilotillstånd, och det kaotiska mönstret har ingenting att fortsätta på. Under den korta paus som följer får den impulsgivare som har högst egenfrekvens ta kommandot, i normalfallet hjärtats sinusknuta. Lyckas det återkommer en organiserad rytm.
Defibrillatorn startar alltså inte ett hjärta som står stilla. Den stoppar en felaktig aktivitet, så att den riktiga kan komma tillbaka.
Stötbara och icke stötbara rytmer
Vid hjärtstopp förekommer fyra rytmer. Två av dem går att behandla med stöt, två gör det inte.
| Rytm | Vad som händer | Stötbar? |
|---|---|---|
| Ventrikelflimmer (VF) | Kaotisk, mycket snabb elektrisk aktivitet i kamrarna, ingen samordnad sammandragning | Ja |
| Pulslös ventrikeltakykardi (VT) | Organiserad men så snabb rytm att kamrarna aldrig hinner fyllas | Ja |
| Asystoli | Ingen elektrisk aktivitet alls | Nej |
| Pulslös elektrisk aktivitet (PEA) | Elektrisk aktivitet finns, men hjärtat pumpar inte | Nej |
Ventrikelflimmer och pulslös ventrikeltakykardi är elektriska problem, och därför går de att åtgärda elektriskt. De är vanligast när hjärtstoppet orsakas av hjärtsjukdom, till exempel en akut hjärtinfarkt.
Vid asystoli och PEA finns det inget kaos för stöten att bryta — den ena har ingen elektrisk aktivitet, den andra har en aktivitet som redan är ordnad men verkningslös. En stöt skulle inte tillföra någonting. De rytmerna är vanligare när orsaken ligger utanför hjärtat: syrebrist, drunkning, stor blödning, förgiftning. Behandlingen där är hjärt-lungräddning, syre och att åtgärda grundorsaken.
Det är förklaringen till att en hjärtstartare ibland säger "ingen stöt rekommenderas". Apparaten är inte trasig och personen är inte utom fara — stöten hade bara inte gjort någon nytta. Svaret är detsamma: fortsätt komprimera.
Tiden är den enskilt viktigaste faktorn
Ingen annan variabel kommer i närheten. Ett ventrikelflimmer som defibrilleras omedelbart efter debut slår nästan alltid om till en organiserad rytm. Därefter faller chansen brant — som tumregel med omkring tio procentenheter för varje minut utan behandling.
Ett obehandlat flimmer är dessutom extremt energikrävande. Hjärtmuskeln förbrukar sitt energiförråd, flimret blir successivt finvågigare och övergår till slut i asystoli. Ett fönster som var stötbart stänger alltså av sig självt.
Bröstkompressionerna är det som håller fönstret öppet. De ersätter inte stöten, men de håller syresatt blod i rörelse så att hjärtmuskeln fortfarande går att defibrillera när apparaten kommer. Utan kompressioner kommer defibrillatorn ofta till en rytm som inte längre är stötbar.
Halvautomatisk hjärtstartare och manuell defibrillator
Halvautomatisk defibrillator (AED, hjärtstartare) är den typ som hänger på väggar och i entréer. Den läser av rytmen själv, avgör om den är stötbar och laddar bara upp i så fall. Användaren trycker på knappen. Ingen tolkning krävs, och analyssystemet är byggt för att hellre avstå än att rekommendera en stöt på fel underlag. Det finns även helautomatiska varianter som ger stöten själv efter tydlig varning.
Manuell defibrillator används av sjukvårdspersonal med utbildning för det. Där tolkar användaren rytmen på skärmen och beslutar om stöt själv. Vinsten är snabbhet och möjligheten att göra annat än att defibrillera; kravet är återkommande träning i rytmtolkning.
För den som står bredvid en kollega som fallit ihop är valet inte ett val. Det är den halvautomatiska apparaten som finns, och den är byggd just för den situationen.
Bifasisk stöt
Moderna defibrillatorer ger en bifasisk stöt: strömmen går först åt ena hållet genom bröstkorgen och sedan åt det andra. Tidigare generationers apparater gav en monofasisk stöt i en riktning.
Skillnaden är att den bifasiska stöten bryter flimret lika bra eller bättre vid lägre energi, vilket är skonsammare mot hjärtmuskeln. Apparaten väljer energinivån själv enligt tillverkarens inställning — det är inget den som använder en hjärtstartare behöver ta ställning till.
Det som däremot påverkar resultatet, och som går att göra rätt, är elektrodplaceringen: en elektrod under höger nyckelben och en på vänster sida av bröstkorgen några centimeter under armhålan, så att hjärtat hamnar mellan dem. Elektroderna ska sitta plant och ha ordentlig hudkontakt. Bilden på elektroderna visar det.
Du kan inte defibrillera någon som inte behöver det
Det här är den vanligaste rädslan, och den saknar grund. En hjärtstartare analyserar rytmen innan den laddar upp och laddar inte upp för en rytm som inte är stötbar. Trycker du på knappen när apparaten sagt att ingen stöt rekommenderas händer ingenting.
Det finns heller inga beskrivna fall där någon skadats av att använda en defibrillator på rätt sätt. Kravet är att ingen rör personen i det ögonblick stöten ges — säg det högt och kontrollera att alla hört det.
Efter stöten
Återuppta bröstkompressionerna omedelbart, utan att kontrollera puls. Även när stöten lyckats är hjärtats pumpförmåga ofta kraftigt nedsatt de första minuterna, och kompressionerna behövs som stöd under den perioden. Hjärtstartaren säger till när det är dags för ny analys, ungefär varannan minut.
Slår rytmen om och personen får egen cirkulation igen kallas det ROSC. Alla former av störd hjärtrytm samlas under begreppet arytmi — och det är en av två specifika arytmier defibrillatorn letar efter.
Att veta det här räcker inte för att göra det. Det som gör skillnad i skarpt läge är att ha satt elektroder på en docka en gång och hört rösten säga "undan från patienten" innan det gäller. Hjärtstartaren ingår i vår HLR-kurs och är inget tillval.