Etik

En olycka eller en akut sjukdom kan ske närsomhelst och drabba en familjemedlem, kollega eller okänd. Vi kan tillsammans öka engagemanget kring plötsligt hjärtstopp och första hjälpen i Sverige och rädda ännu fler liv under kommande år.

Majoriteten av hjärtstopp inträffar utanför sjukhus, liksom många olyckor och sjukdomsfall. Det kräver handlingsberedskap och att vi vågar hjälpa en medmänniska fram till dess att professionell hjälp kommer. Livräddare återfinns i alla åldrar, yrken och samhällsklasser. Gemensamt för dem som hjälpt till är mod. Trots eventuell rädsla och eventuellt tvekan, har man agerat. Att låta bli att ingripa har inte varit ett alternativ för dessa personer.

"Hon låg där på gatan, så hjälplös och utsatt. Hon behövde mig. Jag gjorde allt jag kunde, men räckte det?”

Många livräddare berättar om känslan av stolthet, styrka och lugn. Deras insats har stärkt deras självförtroende och många skulle vid behov agera igen. Utöver känslan att ha agerat rätt, har också omgivningens bemötande påverkat upplevelsen. Beröm och stöd från larmoperatörs-, ambulans- polis- räddningstjänst och sjukvårdspersonal har ofta stor betydelse.

"Det gav mig mod och kraft när jag hörde larmoperatören säga till mig att ”Vi gör detta tillsammans du och jag - jag hjälper dig.”

Livräddare berättar ibland även om sin upplevelse att känna sig oförberedd på ljud, lukter och blod. Rädsla att skada kan finnas, samt rädsla för smittorisk, eller att göra fel. Några berättar om känsla av overklighet och ensamhet efteråt, känslor som kan finnas kvar efter insatsen - tillsammans med allt positivt.

”Efteråt kändes som ett tomrum. Jag behövde någon som förstod vad jag upplevt. Den hjälpen fick jag. Idag är jag en rikare människa. Jag tvekar inte att agera igen”.

Trots en optimal livräddande insats kommer inte alla att överleva. Den bakomliggande orsaken till hjärtstoppet kan vara alltför svår. Det är aldrig livräddarens ”fel” om personen inte överlever, Genom att larma och ge HLR har du som livräddare gett personen den bästa chansen att överleva. Som instruktör medverkar du till att andra får lära sig att rädda liv och ge första hjälpen. Du bidrar till att stärka ”Kedjan som räddar liv”

Om det blir allvar Kursen ger dina deltagare kunskaper för att kunna ingripa i livshotande situationer. Men det är kursdeltagarna själva som måste besluta om de är villiga att använda kunskaperna i en akut situation. Genom att ta ställning i förväg (redan vid utbildning) är det enklare att fatta beslut när de möter en situation med en person med akut behov av hjälp. kursdeltagarna att fundera över hur en verklig situation kan se ut, samt om och hur de skulle agera vid följande situationer:

• En besökare på restaurangen tar sig för halsen och kan inte andas.
• En 40-årig för dig okänd kvinna blir påkörd i hög hastighet av en motorcykel vid ett övergångsställe.
• En granne, man i 60-årsåldern, faller ihop medvetslös med onormal andning på trottoaren.
• En nära anhörig får centrala bröstsmärtor och svårt att andas i hemmet.
• Du är i simhallen, en äldre kvinna faller ihop medvetslös med normal andning utanför bastun.
• En 25 årig man blir skjuten i lårbenet en sen fredagskväll ute på stan.

Beredskap och krisstöd På arbetsplatsen ska chefer och arbetsledare ha kunskap om hur krisstöd planeras och organiseras. Det ska finnas en beredskap som arbetstagarna känner till. Det kan gälla behov av psykisk och socialt omhändertagande som uppstått efter en akut situation på arbetsplatsen. Beredskapen bör innehålla planering och rutiner för vad som bör göras och vem som ska göra vad. Det kan handla om olika uppgifter som börjar att agera, larma, ge första hjälpen, följa med till sjukhuset eller hem, tala med arbetskollegor som varit med om händelsen, ta kontakt med anhöriga, besluta om mer hjälp behöver tillkallas och samla de som varit med till ett samtal. Om du mår psykiskt dåligt efter en händelse har du alltid möjlighet att söka hjälp via Närhälsan, din lokala vårdcentral.