Hjärt-lungräddning

Bedömning av livstecken

Vid diagnostik av hjärtstopp utgår du från två symptom eller livstecken. Medvetslöshet samt ingen eller onormal andning är de säkraste tecknen för en snabb diagnos. Medvetslösheten kan vara av ofarligt slag, exempelvis svimning. Långsam eller onormal andning kan misstolkas och är inte ett säkert tecken på liv. Det kan tvärtom vara agonal andning vilket är ett tidigt tecken på hjärtstopp. Studier har visat att ca 40% av dem som drabbas av hjärtstopp har agonal andning under de första minuterna. Det beskrivs som mycket långsamma, annorlunda, suckande eller ansträngda andetag. Kramper kan också vara det inledande symptomet på ett hjärtstopp, detta även hos personer med känd epilepsi. Pulsen kan vara svår att känna på en svårt sjuk människa, därför görs ingen pulskontroll. De undersökningar du gör när du bedömer om en person drabbats av hjärtstopp är att kontrollera medvetande, därefter skapa öppen luftväg och kontrollera andning i maximalt 10 sek. Det är viktigt att snabbt komma igång med hjärt-lungräddning om det är ett hjärtstopp. Är du osäker på om andningen är normal eller inte ska du larma och påbörja HLR direkt. Om personen inte har hjärtstopp kommer han eller hon troligtvis att röra på sig av obehaget. Dina kompressioner kan inte skada ett hjärta som slår.

Vuxen HLR med god kvalitet

• Tryck mitt på bröstkorgen
• Takt 100-120/minut
• Kompressionsdjup minst 5, inte mer än 6 cm
• Släpp upp helt efter varje kompression, behåll hudkontakten
• 30 kompressioner följt av 2 inblåsningar, 30:2
• Blås in tills bröstkorgen höjer sig
• En inblåsning ska ta I sekund
• Minimera avbrott
• Hårt underlag om möjligt

• Kontrollera medvetande. Skapa sedan fri luftväg och kont-rollera andningen i max 10 sekunder. Om ingen eller onormal andning — larma och starta HLR.
• Handplacering mitt på bröstkorgen.
• Bröstkompressionerna ska vara minst 5 cm djupa, inte mer än 6 cm, och göras med en takt på 100-120/minut.
• Släpp upp bröstkorgen ordentligt mellan varje kompression utan att släppa hudkontakten.
• Varje inblåsning ska göras under 1 sekund till dess att du får en synlig höjning av bröstkorgen. Avsluta inblåsningen när du ser att bröstkorgen höjer sig.
• Förhållandet mellan bröstkompressioner och inblåsningar ska vara 30 kompressioner följt av 2 inblåsningar oavsett om du är ensam eller om två personer hjälps åt.
• Byt av den som utför kompressioner efter 2 minuter när defibrillatorn gör sin analys.
• HLR ska pågå kontinuerligt på hårt underlag om möjligt.

Minimera alla avbrott i bröstkompressionerna. Det är viktigt att HLR pågår med så få och korta avbrott som möjligt. Bröstkompressionerna gör att ett blodtryck byggs upp i kroppen som i sin tur ger cirkulation till vitala organ. Så snart kompressionerna upphör sjunker det igen. Fortsätt med HLR tills larmgruppen tar över eller tills patienten visar tydliga livstecken så som att röra på sig eller andas normalt.

HLR-teknik och beräknad tidsåtgång

Som ensam livräddare hinner du med cirka 2.5 serier med 30:2/minut d.v.s. patienten får 60 kompressioner/minut. Vid två-liv-räddarteknik hinner ni med knappt 3 serier/minut med 30:2, d.v.s. patienten får 80-90 kompressioner/minut.

Bröstkompressioner

• Starta med bröstkompressioner.
• Placera dina händer mitt på bröstkorgen, knäpp ihop fingrarna och tryck endast med handloven.
• 30 kompressioner i följd och därefter 2 inblåsningar.
• Kompressionstakt minst 100/minut, ej mer än 120/minut.
• Kompressionsdjup minst 5 cm, ej mer än 6 cm.
• Släpp upp bröstkorgen helt mellan kompressionerna, behåll hudkontakten.
• HLR ska pågå med så få avbrott sommöjligt.
• Byt av den som komprimerar efter 2 minuter i samband med defibrillatorns analys.
• Gör inga uppehåll för kontroll av andning eller puls under pågående HLR.
• Avsluta hjärtstoppsbehandlingen först om personen visar tydliga livstecken (rör på sig, öppnar ögonen eller andas normalt).

Tekniken att utföra bröstkompressioner och inblåsningar är densamma oavsett om det är en eller två livräddare. Om den andra personen behövs för att larma och hämta akututrustning så måste du göra både inblåsningar och bröstkompressioner själv.

Andning

När hjärt-lungräddning utförs inom sjukvården ska hjälpmedel för att ge inblåsningar användas, men om du befinner dig någonstans där ingen andningsmask finns behöver du även kunna göra inblåsningar mun-till-mun.

Utan andningsmask

• Knip om näsan.
• Fingrarna under hakspetsen. Håll på det hårda hakbenet, undvik att trycka in mjukdelarna under hakan.
• Lyft upp hakan och böj huvudet bakåt.
• Gapa så stort att du täcker hela personens mun.
• Blås in ett långsamt och försiktigt andetag.
• Blås in tills du ser att bröstkorgen höjer sig.

Andningsmask

Masken är oftast genomskinlig och har mjuka luftkuddar runt kanterna för att motverka luftläckage. Till masken finns en envägsventil som förhindrar kontakt med eventuella kroppsvätskor som saliv, kräkning, eller blod. Patientens utandningsluft leds bort under ventilen.

• Placera andningsmasken över patientens näsa och mun.
• Lyft upp hakan och böj huvudet bakåt.
• Ta ett normalt andetag och blås in till dess att bröstkorgen höjer sig.
• En inblåsning ska ta en sekund. Två inblåsningar ska inte ta mer än 4 sekunder.
• Samma inblåsningsvolym ska användas vid mun-till-mun, mun-till-maskandning eller vid användande av andningsballong.
• 30 kompressioner ska följas av 2 inblåsningar (30:2).
• Syrgas ska tillföras snarast möjligt.
• Samma inblåsningsvolym även när syrgas tillförs.
• Andningsmasker bör finnas lätt tillgängliga nära patienten för att möjliggöra snabb syrgastillförsel.

Handplacering när du befinner dig vid sidan av personen

1. Placera den nedre delen av masken på patientens haka och för ner den över mun och näsa.
2. Lägg tummen på och längs med maskens nedre del för att täta och förhindra luftläckage från mungiporna. Sätt fingrarna på masken och lyft upp hakbenet.
3. För att förhindra luftläckage från näsroten, tryck maskens spetsiga del mot ansiktet med den andra handens tumme och pekfinger formade som ett v.
4. Behåll greppet, tryck masken mot ansiktet och böj huvudet bakåt så att luftvägen öppnas. Blås in luft genom öppningen överst på masken tills du kan se att bröstkorgen höjer sig. Behåll greppet och gör en ny inblåsning.

Handplacering när du befinner dig bakom patientens huvud

1. Placera masken över mun och näsa på patienten.
2. Placera båda händernas tummar på masken med fingrarna på hakbenet och under patientens käkvinklar. Förhindra luftläckage genom att se till att masken sluter tätt kring näsa och mun.
3. Tryck masken mot ansiktet och böj huvudet bakåt så att luftvägen öppnas. Blås in luft tills du kan se att bröstkorgen höjer sig. Behåll greppet och gör en ny inblåsning.

Risker med inblåsningar

Om inblåsningsvolymen är för liten, eller luftläckaget vid är för stort så ökar risken för att patienten inte blir tillräckligt väl syresatt. Det är viktigt att utvärdera att luft verkligen kommer ner i lungorna. Detta görs genom att kontrollera att bröstkorgen höjer sig. Om inte, prova att justera läget på patientens huvud samt kontrollera att det inte läcker ut luft vid sidan av andningsmasken. Om du gör inblåsningar för snabbt eller blåser ner för mycket luft i lungorna så ökar risken för att en del av luften går ner i magsäcken i stället. Det kan framkalla kräkning. Hyperventilation, alltså för djupa eller för många andetag, minskar det venösa återflödet till hjärtat vilket minskar fyllnaden av hjärtats kammare under diastole. Resultatet blir ett minskat blodflöde genom kranskärlen. Blodflödet under ett hjärtstopp är mycket mindre än normalt. Att göra en inblåsning till dess att bröstkorgen höjer sig räcker för att behålla en tillräcklig syremättnad i artärblodet och minskar samtidigt risken för kräkning och aspiration.

Risker med inblåsningar

Om inblåsningsvolymen är för liten, eller luftläckaget vid är för stort så ökar risken för att patienten inte blir tillräckligt väl syresatt. Det är viktigt att utvärdera att luft verkligen kommer ner i lungorna. Detta görs genom att kontrollera att bröstkorgen höjer sig. Om inte, prova att justera läget på patientens huvud samt kontrollera att det inte läcker ut luft vid sidan av andningsmasken. Om du gör inblåsningar för snabbt eller blåser ner för mycket luft i lungorna så ökar risken för att en del av luften går ner i magsäcken i stället. Det kan framkalla kräkning. Hyperventilation, alltså för djupa eller för många andetag, minskar det venösa återflödet till hjärtat vilket minskar fyllnaden av hjärtats kammare under diastole. Resultatet blir ett minskat blodflöde genom kranskärlen. Blodflödet under ett hjärtstopp är mycket mindre än normalt. Att göra en inblåsning till dess att bröstkorgen höjer sig räcker för att behålla en tillräcklig syremättnad i artärblodet och minskar samtidigt risken för kräkning och aspiration.

Två-livräddarteknik

När två personer gör HLR tillsammans kallas det två-livräddarteknik. Det innebär att en person gör inblåsningar och den andra utför bröstkompressioner. Den som gör kompressioner ska räkna högt för att den som gör inblåsningarna ska vara beredd när det är dags. Ta ett andetag och vara beredd med munnen ovanför masken efter den 25:e kompressionen. Inblåsningarna ska göras direkt efter den 30:e kompressionen. Den som gör kompressioner ska bytas av varannan minut, när defibrillatorn analyserar hjärt-rytmen. Kommunicera med varandra så att bytet går smidigt och ingen onödig tid förloras.

HLR ska pågå kontinuerligt under hela hjärtstoppsbehandlingen med undantag för analys och eventuell defibrillering. Så fort man slutar göra kompressioner så upphör blodflödet genom kranskärlen och till hjärnan. Avbrott för pulskontroll under pågående HLR ska inte göras, det stjäl tid från hjärt-lungräddningen. Om patienten intuberats kan inblåsningar och kompressioner ske oberoende av varandra. Inblåsningarna ska då vara med en takt av 10 per minut.

Vad finns det för risker för patienten?

• när du gör bröstkompressioner?
• när du gör inblåsningar?
• när minuterna rinner iväg utan att något görs?