Stukad fot

En fotstukning beror ofta på felaktig belastning och alltför stor påfrestning. Detta leder till att ledbandet översträcks eller går av. Vilket kommer att leda till blodutgjutelse i foten. Denna blodutgjutelse leder till smärta och nedsatt funktion, vilket är det som ska förhindras genom ett korrekt omhändertagande av den stukade foten. En kraftig stukning kan ofta vara svår att skilja från ett benbrott.

Första hjälpen

1. Snabbt omhändertagande (inom 30 sekunder)
2. Högläge
3. Tryck
4. Lägg en pelott om det behövs
5. Låt sitta i 20 minuter, tre gånger

Vid en stukad fot är ett snabbt omhändertagande mycket viktigt för återhämtningstiden. Lägg den skadade ner med foten i högläge. Skapa ett tryck med handflatan över skadan. Med andra handen tar du en pelott och lägger på skadan, till detta går till exempel en ihoprullad strumpa bra. Lägg därefter på ett förband med hjälp av en dauerlinda. Börja nerifrån och upp. Låt sitta i 20 minuter varefter lindan tas av någon minut för att sedan sättas på igen. Upprepa detta tre gånger.

Symtom

• Svullnad kring fotknölen
• Ömhet kring fotknölen
• låmärke kring fotknölen
• Belastningssmärta

De vanligaste symtomen är svullnad, ömhet och blåmärke runt fotknölen samt belastningssmärta.

Andra diagnoser

Samma symtom kan även innebära andra skador så som fotledsfraktur eller att hälsenan gått av. Detta kan ibland gå att urskilja genom att försöka pressa.

Behandling

Ett snabbt omhändertagande är nästan det viktigaste när det gäller en stukad fot. Om foten hinner svullna kommer lidningen inte kunna påskynda återhämtandet nämnvärt, och den har bara en stödjande funktion.

Om det är möjligt så ska den skadade placeras på rygg och med foten i högläge för att minska blodflödet till den skadade fotleden så mycket som möjligt.

När foten lindas är det viktigt att börja nerifrån och linda upp. Lindan ska även ta hänsyn till vilken sida stukningen sitter på så att själva lindningen ”drar ihop” stukningen. Lindan ska vara fullt utdragen när den lindas och kommer att kännas som ett gips när det är färdig lindat. Lindan måste lindas så hårt att den inte bara hindrar blodet i venerna utan även blodet i artärerna, alltså blodet ska inte bara hindras att åka därifrån utan även från att ta sig ned i foten. Om inte lindan lindas tillräckligt hårt så finns det risk att blodfrånförseln förhindras men inte blodtillförseln, varvid mer och mer blod kommer att tillströmma och leda till smärta i foten. Hela foten ska täckas av lindan, detta gäller så mycket av tårna som möjligt, fotknölen och hälen. Görs inte detta kan blod ansamlas och leda till smärta.

För att ge extra kompression kring stukningen som ofta är på yttersidan av foten så är det lämpligt att lägga en pelott (eller en hoprullad strumpa) under fotknölen när foten lindas.

Om foten är korrekt lindad så kommer personen troligen att inom 5 minuter ha så pass ont att det känns outhärdligt. Lindan ska sitta på i 20 minuter, varefter den tas av i några minuter. Detta ska upprepas totalt tre gånger.

Om det finns is tillgängligt kan detta appliceras utanpå lindan. Isen har ingen säker effekt på blödningen men kan verka smärtstillande. Isen får aldrig läggas direkt på huden.

Återhämtning

Efter första hjälpen ska foten lindas med halva elasticiteten, och om möjligt behållas på de två första dygnen. För att man ska återhämta sig så snabbt som möjligt så ska foten belastas så snart det går. Regeln är att det inte ska ”smärta” i foten då den används. Foten ska de närmaste två dygnen hållas i högläge så ofta som möjligt.

Varför ska foten lindas

Om foten inte lindas leder detta till smärta och nedsatt funktion. Detta gör att det tar längre tid att komma tillbaka till sitt normala liv. Om det är en komplicerad stukning med frakturer så kan detta behöva opereras, vilket inte är möjligt vid blodutgjutelse. Har foten inte blivit korrekt lindad kommer detta alltså att behöva vänta tills det att foten svullnat av något, vilket ytterligare förlänger återhämtningen. En korrekt lindad fot är alltså a och o för snabb återhämtning.

Orsaker

Fotledsdistorsion är mycket vanligt. Ungefär 25% av alla idrottsskador utgörs av ledbandsskador i fotleden. Det finns dock en tendens till minskning av antalet ledbandsskador i fotleden de senaste åren i samband med idrottsutövning, sannolikt beroende på ökad kunskap om förebyggande åtgärder. Det är dessutom sannolikt att kunskapen om förebyggande åtgärder är bättre förankrad ute i idrottsrörelsen (t ex i tränarutbildningar) liksom i primärvården.

Skadan uppkommer när man trampar snett, varvid foten viker sig. Oftast viker sig foten inåt, d v s i supination och neråt, dvs i plantar flexionsställning. I denna ställning är fotleden mest instabil beroende på talus läge i själva fotledsgaffeln.
Ledbandsskadan är oftast total, d v s ledbandet är helt av.
Skadan drabbar nästan alltid fotledens utsida och oftast (66 % av fallen) skadas lig. fibulotalare anterior. I ytterligare 20% skadas även lig calcaneo-fibulare. Ledkapseln skadas alltid vid skada som denna.

Dåliga skor och otränad fotledsmuskulatur kan ha betydelse för skaderisk. Följaktligen kan fotledsdistorsioner förebyggas effektivt med koordinations- och styrketräning av muskulaturen runt fotleden. Detta görs enklast med en s k balansplatta. Tejp kan också med god säkerhet användas för att förebygga fotledsskador, även om det finns sämre vetenskapliga bevis för den eventuella positiva effekten. Färska studier visar att användande av fotledsortos (Air-Cast ortos) är effektivt för att förebygga fotledsskador. Det vetenskapliga belägget är starkare för fotledsortoser jämfört med tejp. Det viktigaste avseende förebyggande åtgärder är att förhindra den första skadan, eftersom ungefär 75% får återfallssskador (recidiv).

Betänkvärt

På sjukhusfår de nästan aldrig in korrekt lindade stukningar. Detta ger som resultat längre återhämtningstider. Vår rekommendation är att grupper som är speciellt i farozonen för detta så som klätterklubbar eller fotbollsklubbar bör lära sig att korrekt ta hand om stukade fötter.